Skilsmässor förr - och nu

Känslomässigt är skilsmässor sig lika genom åren. Samma sorg, oro och förvirring - och hopp om ett bättre liv. Men möjligheterna att göra något bra av skilsmässan är större nu än för bara ett par decennier sedan. Förr var gemensam vårdnad förbehållen gifta par. Nu kan också skilda och ogifta föräldrar ha gemensam vårdnad om sina barn. När man förr var oense om vem som skulle ha vårdnaden om barnen efter en skilsmässa måste domstol avgöra frågan. Nu erbjuds tvistande föräldrar i första hand samarbetssamtal för att gemensamt arbeta fram en lösning.

De här förändringarna har genomförts för att underlätta samarbete mellan föräldrarna och för att öka möjligheterna till goda relationer mellan barn och föräldrar efter skilsmässan. De är uttryck för en positiv skilsmässosyn i samhället: skilsmässa som en seriös lösning på ett allvarligt problem. Förändringarna utgår från en jämställdhetstanke: vetskapen om att män och kvinnor är lika betydelsefulla för sina barn.

Gemensam vårdnad eller enskild - vad gäller?

Förändringarna i lagstiftningen bygger på respekt för familjen och parförhållandet. Skilsmässa är människors privata angelägenhet och utgör inget skäl för samhället att utsätta en familj för granskning och värdering. Tanken med gemensam vårdnad och samarbetssamtal är att man skiljs som par, men att man både kan och bör fortsätta att samarbeta som föräldrar. Men lagstiftningen tar också hänsyn till att människors livsvillkor är olika. Därför finns fortfarande enskild vårdnad som ett alternativ för föräldrar att välja, eller ett beslut för domstolen att fatta, när det bedöms vara bäst för barnet.

Gemensam vårdnad

Gifta föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. För ogifta föräldrar är utgångspunkten att kvinnan ensam har vårdnaden. Men ogifta föräldrar kan, oavsett om de bor tillsammans eller ej, på ett enkelt sätt anmäla att de vill ha gemensam vårdnad. Om föräldrar med gemensam vårdnad separerar fortsätter de med gemensam vårdnad, om de båda önskar det.

Samma regler gäller för skilda föräldrar med gemensam vårdnad som för andra föräldrar. Man fördelar uppgifter och ansvar sinsemellan. Varje familj bestämmer till exempel själv var barnen ska bo. Många föräldrar delar barnens boende jämnt mellan varandra. Andra föredrar att låta barnet bo huvudsakligen hos den ena föräldern. Det är då den personens skyldighet att se till att barnet träffar den andre föräldern, vilken i sin tur inte har rätt att avstå från umgänge med sitt barn.

Domstol beslutar när föräldrarna är oeniga

Om föräldrarna är oense om boendet och umgänget kan domstol gå in och fatta beslut utan att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Blir föräldrarna oense om vårdnadsformen och för ärendet till domstol, kan rätten numera besluta om fortsatt gemensam vårdnad också mot en förälders vilja. Ett sådant beslut kan däremot inte fattas mot båda föräldrarnas vilja.

Sociala myndigheterna utreder

Den vårdnadsutredning som föregår rättens beslut görs av de sociala myndigheterna. Syftet med utredningen är att få frågorna allsidigt och grundligt belysta. Utredningen bör inte dra ut på tiden. Principen om barnets bästa ska vara vägledande också för myndigheters sätt att arbeta.

Rätten ska lyssna med lyhördhet och respekt till vad barnet har att säga, men inget barn kan tvingas att yttra sig.

Om föräldrar vid en skilsmässa är, eller så småningom blir, överens om vilken vårdnadsform de vill ha och hur boende och umgänge ska fördelas, kan de få sitt avtal godkänt av socialnämnden.

Enskild vårdnad

Många ogifta par missar att ta ställning till vårdnadsfrågan, när barnet föds. Då känns den kanske inte så angelägen. Men om föräldrarna separerar får frågan ofta en annan betydelse. Då kan man fortfarande, om man är överens, anmäla att man vill ha gemensam vårdnad.

Vill en förälder gå från enskild till gemensam vårdnad och den andre motsätter sig det måste talan väckas vid domstol.

Ibland det realistiska alternativet

Även om gemensam vårdnad har många fördelar och är den form som många föredrar efter skilsmässan, behöver enskild vårdnad inte vara ett dåligt alternativ. Det ställer inte samma krav på samarbete och gemensamma beslut. Att välja enskild vårdnad kan därför vara det realistiska valet när föräldrarna bor långt ifrån varandra, eller när en av dem av annan anledning har svårt att rent praktiskt utöva sitt föräldraskap, till exempel vid sjukdom eller svåra sociala förhållanden, eller när barnet oundvikligen tycks bli lidande av föräldrarnas konflikt. Att få en dom om enskild vårdnad kan vara ett sätt att hantera en svår situation.

Barn har rätt att umgås med båda sina föräldrar. Det finns inga generella föreskrifter om hur umgängesrätten vid enskild vårdnad ska fördelas, men ganska vanligt är att barnet får träffa den andre föräldern

• varannan helg från fredag eftermiddag till motsvarande tid på söndagen
  
• varannan storhelg och vartannat sportlov
  
• fyra eller fem veckor på sommaren.

Det är barnets bästa som ska gälla

Principer tycks kollidera. Barn har rätt till umgänge med sina föräldrar, men en förälder som inte är vårdnadshavare har ingen juridisk skyldighet att träffa sitt barn. Återigen är barnets bästa den vägledande principen. Barn har också rätt att slippa träffa en förälder. Det ska domstolen ta hänsyn till vid sin bedömning av vad som är bäst för barnet. Ett barn över tolv år kan inte tvingas att träffa en förälder och kan heller inte hämtas med polishjälp. Barn har också rätt att träffa sina anhöriga: syskon, far- och morföräldrar och tidigare styvföräldrar. Det är vårdnadshavarens skyldighet att se till att så sker.

Källa: www.infomedica.se

Med vänlig hälsning


Karin Enock, Livskris.com
Utbildnings- och verksamhetsansvarig