Skilsmässa - hur ska det gå för barnen?

Måste ungarna flytta mellan oss varje vecka? Hit och dit! Är det förresten bättre med var fjortonde dag? Vad är egentligen gemensam vårdnad? Måste vi vara överens om allt? Och delad vårdnad, är det inte bättre? Mycket enklare, eller?

Min flicka kommer hem och gråter när hon varit hos sin pappa. Jag undrar, hur hon egentligen har det hos honom...

Pappas nya tjej... Mamma vill inte att jag träffar henne. Men om jag inte gör det, får jag ju inte träffa honom heller. Och det vill jag ju...

Frågorna hopar sig hos föräldrar, barn och anhöriga. Hur ska man göra? Vad ska man tro? Vad får man göra?

Skilsmässor är olika - och lika

Det finns inga mallar att hålla sig till. Lagen ger ramar. Den styr inte livet. Den ena skilsmässan är inte den andra lik. En del skiljs efter lång tid av tristess och konflikter. Andra har haft det bra, åtminstone "som alla andra"- när så plötsligt något händer. Många har slitit länge med att få rätsida på sin relation. Andra har tigit och lidit. Många söker hjälp på familjerådgivningen. Andra går raka vägen till var sin advokat. Några går bara bildligt och bokstavligen ut genom dörren och skjuter uppgörelser och beslut på framtiden.

En del skilsmässor går snabbt. Andra drar ut på tiden. Somliga par hittar fram till en vänskapsrelation som håller genom åren. För andra kan en händelse lång tid efter skilsmässan få krisen att blossa upp igen.

Skilsmässor är olika, men de är alla smärtsamma, mer eller mindre, under längre eller kortare tid. Både vuxna och barn ställs inför svåra uppgifter. En invand ordning brister och medför reaktioner av förvirring, maktlöshet och hjälplöshet. En nära gemenskap upplöses och väcker känslor av sorg, avvisande och kränkning. Det gäller också dem som känner lättnad över att det värsta kanske snart är över.

Det är de vuxna som skiljs

Det är de vuxna som skiljs. Deras intima relation upphör, men inte deras föräldrarelation. Den bör och kan bestå. Och förhållandet mellan barn och föräldrar ska bestå. Och få en chans att utvecklas.

Därmed ställs alla föräldrar när de skiljs inför samma uppgift: att försöka sätta en gräns mellan å ena sidan parrelationen och konflikterna och å andra sidan barnet och föräldraskapet. Ett fredat utrymme ska skapas, som gör det möjligt för barnet att efter den första svåra tiden gå vidare med sitt eget liv och sin egen utveckling. Ett utrymme, där barnets förhållande till föräldrarna kan formas fritt utan att komma i kläm och skadas av de vuxnas såriga relation. Ett utrymme som också hjälper de vuxna att gå från ett nära intimt förhållande till att bara samarbeta som föräldrar. Det är inte lätt, men det kan gå.

Källa: www.infomedica.se


Med vänlig hälsning


Karin Enock, Livskris.com
Utbildnings- och verksamhetsansvarig