Livskris.com - Att skiljas när man har barn

Var lyhörd för barnens känslor
Barns sätt att visa sina känslor och reaktioner - och försök att inte visa - varierar naturligtvis med ålder, kön och personlighet. Från babyns oro och kinkighet, treåringens klängande fast vid de vuxna och lust att vara liten igen, femåringens ilska och tjurighet, åtta-nioåringens våldsamma kast ut i aktiviteter, lek, bråk och studier (jodå, det händer!) till tonåringens stök och bråk eller deppighet. Det är lätt att tro att den som är snäll och hjälpsam eller "precis som vanligt" tar skilsmässan "väldigt bra". Kanske är det så, kanske inte. Inget sätt är fel och allt behöver man inte oroa sig för. Men man kan som förälder hjälpa sitt barn att uttrycka och hantera sina känslor och reaktioner.

Ta hand om barnens oro
Försök - även om du själv mår dåligt - att ta hand om barnens oro. Låt dem tala om sina tankar och fantasier, sina farhågor och förhoppningar. Hjälp dem att sätta ord på vad de känner. Men var försiktig, så att de uttrycker sina känslor och inte det de tror att du vill höra.

De vuxnas problem
Förneka inte att ni har bekymmer, när skilsmässan är på gång. Men markera att det är era bekymmer, som ni vuxna ska tampas med.

Tala inte om skilsmässan för tidigt
Tala inte med barnen om skilsmässan förrän beslutet är fattat och helst inte alltför lång tid innan uppbrottet ska äga rum. Det är först när en eller flera medlemmar av familjen flyttar som skilsmässan börjar bli verklig för barnet. Inte bara ett hot.

Ge gemensamt besked
När beskedet ska lämnas, gör det gärna tillsammans som föräldrar. Försök att i förväg komma överens om vad som ska sägas och hur samtalet ska föras. Undvik att låta en av er framstå som orsak till skilsmässan och den andre som offer. Även om det kan kännas så, är det oftast en förenkling som inte hjälper barnet.

Förbered barnen på förändringar
Förbered barnen på en tid av förändringar, på att allt inte kan bestämmas och ordnas med en gång. Försäkra dem om att ni ska göra ert bästa för att de ska få det bra. Att de alltid kommer att vara de människor ni tycker bäst om av alla, även om ni inte kommer att vara tillsammans lika mycket som tidigare.

Gör klart att skilsmässan inte är barnens fel
Gör det tydligt att skilsmässan inte är deras fel. Det kan vara lätt för ett barn att inbilla sig det i ett omedvetet försök att göra skilsmässan mer begriplig.

Ett samtal räcker inte
Tro inte att det räcker med ett samtal. Men var lyhörd. Låt barnet bestämma hur ofta och hur länge det ska pratas. Anpassa samtalen till barnets ålder och utveckling. Men tänk på att små barn förstår mer än man tror och att större barn orkar mindre än man tror. Var rädd om din tonåring. En tonåring ska inte axla en vuxens ansvar, ska inte bli din förtrogne vän.

Använd inte barnen som vapen
Försök att inte använda barnen i konflikten mellan er vuxna. Straffa inte den andre föräldern med att försvåra kontakten med barnen. Om barnen är oroliga och besvärliga, när de kommer tillbaka till dig, var då uppmärksam men avvaktande. Beteendet är uttryck för att barnet har det jobbigt och sliter med något problem - vilket är inte lätt att veta. Var inte för snabb med dina slutsatser. Lägg inte genast skulden på den andre föräldern. Försök att få till stånd ett samtal med honom eller henne om det som oroar dig - om möjligt utan att låta alltför anklagande.

Tala inte illa om den andre
Tala inte nedsättande om den andre föräldern. Kritiken drabbar indirekt barnet som ju liknar er båda. Och som tycker om båda sina föräldrar! Tala inte heller illa om din tidigare partners familj. Ditt barn behöver sina släktingar och har rätt att själv få lära känna dem.

Låt inte barnet träffa ny partner för snabbt
För inte in en ny partner i barnets liv alltför snabbt efter skilsmässan. Det kan bli en svår situation till för barnet och för dig att hantera. Och sedan de träffats, ditt barn och din nya vän, försök då att avsätta tid då du och ditt barn är ensamma med varandra. Det behöver ni.

Skapa plats för ditt barn
Skapa så fort det går en egen vrå åt barnet i din nya bostad, om du är den som flyttar. En säng och ett skåp för egna saker gör det tydligt för barnet att det kommer att finnas ett utrymme för det i ditt fortsatta liv. Alltid.

Källa: www.infomedica.se


Med vänlig hälsning


Karin Enock, Livskris.com
Utbildnings- och verksamhetsansvarig